usch.. har ont i mina ben, det är liknande växtvärk...

om några dagar slutar skolan och då är det sommar. då är det sol. då är det bad. fan. jag ska visa upp mina ben iallafall. det är inte så farligt längre. ni får helt enkelt stå och stirra isåfall. det vet jag att ni kommer göra. åh... samtal väntar. alla kommer flippa ut. typ svimma. aja. min ursäkt? jag gillar att se mitt blod? det får funka tills jag kommer på något bättre. dom får inte veta sanningen.

Du är så äcklig.

när jag kom hem så gick jag o la mig och sov i några timmar, sedan lipade jag. Jag vill tillbaka. inte sitta i den här hålan. det händer aldrig något här. gårdagen var den bästa i mitt liv.jag vill tillbaka. tillbaka till världen.

Jag kände känsan av att finnas till.

ÅH DIN LILLA FJORTISHORA.

du är fett fail flicka.

gå och häng dig.

ingen kommer ändå sakna dig.

du är rent av äcklig och skabbig.

hoppas du dör av skabb, din fete gris.

och ni skulle agera mina vänner? det kan man ju diskutera. jag vet inte om vänner ska bete sig så där...

Ni är falska och säger att man kan prata med er om allt sedan, så fort någon frågar så glappar ni.

jag tänker aldrig säga något till er.

det finns inget ni kan göra utom att bara göra allt värre.

inga står ut med er -.-

åh... packandet gick sådär, jag höll på att få en ångestattack igen så ja gick ut en sväng.

pulsen ökade, andningen var inte som den skulle, jag gick runt i cirklar, rev i håret, slog på mitt huvud.

skit,skit,skit.

det blir bättre. det blir det alltid... nah

jag mår illa, skulle inte ätit så mycket.

bara för det där jävla samtalet så sjunker jag djupare och djupare ner i skorna. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!

jag vill inte att allt ska bli som innan, men ni vill ju bara sabba för mig. nu när jag var på väg tillbaka, till stadiet som var uthärdligt. men nej. det fick jag inte.

ni var tvugna att röra upp allt igen. och kasta det i mitt ansikte.

ni kan dra åt helvette.

jag är inte så stark. jag klarar inte av det här om ni ska röra upp min tillvaro hela tiden.

låt mig slå mig till ro, någon gång...

jag orkar inte.

jag är svag, jag erkänner. jag har aldrig påstått något annat?

sluta förstöra för mig.

lämna mig isåfall.

lämna mig ensam.

det är bättre än att plåga mig på det här sättet.

Hejhej... första inlägget då.

Jag vet att bloggen e sjuukt ofixad och ser helt fucked up ut, med fel färger och allt >:

Men jag har inte tid att fixa nu.

Nu ska jag packa, packa till flykten.

Hejdå.